Fallet Richard Sahlin mot Sverige. Synpunkter från utskottet för rättigheter för personer med funktionsnedsättning daterad 21 augusti 2020. Meddelande Nr 60/2019.
År 2019 fick författaren till meddelandet hjälp vid utarbetandet av klagomål. Därefter meddelades klagomålet till Sverige.
Partens myndigheters beslut och åtgärder minskade möjligheten att välja personer med funktionsnedsättning till tjänster som krävde anpassning av arbetsmiljön till deras behov (en teckenspråkstolk krävdes). Utskottet ansåg särskilt att arbetsdomstolens bedömning av de begärda bistånds-och anpassningsåtgärderna bidrog till vägran att tillhandahålla skälig anpassning, vilket i själva verket ledde till att författaren diskriminerades från anställning för den tjänst som föreläsare som Han ansökte om, i strid med konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Brott mot konventionen har begåtts.
Som framgår av texten i övervägandena, under våren 2015, tillkännagavs en tävling vid University Of s Xnxdertern, som var en offentlig institution, för att fylla den permanenta positionen som föreläsare (docent) vid Institutionen för offentlig rätt. Tidigare var författaren tvungen att tillfälligt arbeta vid universitetet i S Xntdertern, vars ledning är medveten om hans behov av teckenspråksöversättning. Konkurrenskommissionen ansåg honom vara den mest kvalificerade kandidaten för denna position och som ett av stadierna i anställningsförfarandet fick han möjlighet att genomföra en provföreläsning. Trots nivån på hans kvalifikationer stoppade universitetet den 17 maj 2016 processen att fylla vakansen och uppgav att det skulle vara för dyrt att betala för teckenspråksöversättning för att garantera författarens rätt till anställning på grundval av jämlikhet med andra kandidater. Kostnaden för den nödvändiga teckenspråksöversättningen uppskattades till 520 000 kronor (55 341 dollar) per år. Universitetets årliga budget för mänskliga resurser översteg en halv miljard svenska kronor, och 2016 uppgick budgetöverskottet till 187 miljoner svenska kronor (20 miljoner US-Dollar). Ingen ytterligare analys av alternativa former av arbetsplatsanpassning eller rimlig anpassning, inklusive anpassning av officiella funktioner som inte kräver teckenspråksöversättning, såsom åtgärder för att övervaka studenter och genomföra tentor och undervisning via Internet, utfördes av Universitetsförvaltningen i något skede av anställningsprocessen (punkt 2.2 i övervägandena).
Utskottets bedömning av de faktiska omständigheterna i ärendet: det noterades att olika statliga organ var inblandade i ärendet, som var och en agerade i enlighet med sina befogenheter och ansvarsområden: det statliga universitetet, som meddelade vakansen och sedan stoppade processen att fylla den; Jämställdhetsombudsmannen, som på begäran av författaren representerade sina intressen i de behöriga nationella domstolarna; överklagandenämnden för högre utbildning; Arbetsdomstolen; förvaltningsdomstolen och Kammarrätten. När det gäller universitetet ansåg Utskottet: det faktum att han inte informerade författaren om bristen på statliga finansieringsåtgärder för att täcka kostnaderna för de anpassningar som är nödvändiga för att författaren ska kunna arbeta i den position som han ansökte om blev ett hinder för samråd och övervägande av alternativa anpassningsåtgärder. Med andra ord, i yttrandet från utskottet, möjligheten att föra en dialog för att bedöma och stärka upphovsmannens potential för fast anställning som docent nekades, eftersom processen för att fylla lediga platser avslutades före samråd och analys av alternativa anpassningsåtgärder (punkt 8.7 i övervägandena).
Bristen på dialog, enligt utskottet för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, påverkade försökets genomförande, under vilken myndigheterna fokuserade på att studera kostnadsfaktorn för teckenspråksöversättning, utan att överväga möjligheten att vidta andra anpassningsåtgärder. Arbetsdomstolen analyserade: kostnaden för teckenspråksöversättningstjänster i förhållande till arbetsgivarens förmåga att betala för dem; effekterna av de åtgärder som vidtagits på författarens förmåga att utföra funktioner i den nämnda positionen; anställningsperiodens varaktighet; inverkan av åtgärder som vidtagits i författarens intresse för andra personer med funktionsnedsättning och ett antal offentliga finansieringsåtgärder som kan användas av arbetsgivaren och arbetstagaren. Efter att ha beaktat dessa aspekter drog Arbetsdomstolen slutsatsen att dessa anpassningsåtgärder skulle bli för dyra (punkt 8.8 i övervägandena).
Utskottet fann att författaren upprepade gånger hade för avsikt att föreslå alternativa anpassningsåtgärder till universitetet och Jämställdhetsombudsmannen i hopp om att detta specialiserade statliga organ skulle ta upp denna fråga i domstolarna. I detta sammanhang noterade Utskottet Konventionsstatens uttalande att det i författarens fall fanns betydande finansieringsåtgärder för att underlätta hans anställning i form av stöd genom daglig teckenspråksöversättning och ett årligt lönebidrag. Utskottet framhöll också att även om arbetsdomstolens beslut endast avsåg de ovannämnda offentliga finansieringsåtgärderna, innebar detta enligt partens uppfattning inte att det fanns några andra ekonomiska säkerhetsåtgärder. Det faktum att Diskrimineringsombudsmannen inte tog upp denna fråga gjorde det emellertid omöjligt för domstolen att överväga andra finansieringsåtgärder. I ett sådant uttalande erkände konventionsstaten de statliga myndigheternas ansvar att korrekt informera parterna i förfarandet om den finansiering som skulle kunna tillhandahållas för att underlätta författarens anställning. Esk yttrade sig inte om resultatet av en ordentlig analys av alternativa anpassningsåtgärder och "andra ekonomiska stödåtgärder". Han ansåg emellertid att de deltagande myndigheterna inte hade vidtagit alla möjliga åtgärder för att främja förverkligandet av rätten för personer med funktionsnedsättning att arbeta (punkt 8.9 i övervägandena).
Utskottets slutsatser: partens myndigheters beslut och åtgärder har begränsat möjligheten att välja personer med funktionsnedsättning för anställning i positioner som kräver anpassning av arbetsmiljön till deras behov. Utskottet ansåg särskilt att arbetsdomstolens bedömning av de begärda bistånds-och anpassningsåtgärderna bidrog till att man nekade rimlig anpassning, vilket ledde till att författaren diskriminerades från anställning i den position han ansökte om, i strid med hans rättigheter enligt artiklarna 5 och 27 i konventionen.